Jag har aldrig haft en längtan efter att göra en teater där man sitter i en soffa och bara pratar. Jag tycker om teater som är fysisk, där man jobbar med dans, sång och rörelse. Det ska vara stora gester. Teater och film är till viss del ganska lika varandra. Det är samma sanningshalt. Det är bara det att man kan sträcka lite längre på scenens sanningshalt. De fysiska uttrycken är inte riktigt desamma. När du gör film kan kameran göra en del av jobbet och på något sätt se vad du tänker, medan du på scenen måste visa vad du tänker.