Både i fallet med Wallander- och Beckfilmerna, eller Sjöwall/Wahlöö som vi kallade dem, gjorde jag ett val att inte fortsätta. Det byggde på samma princip, att jag ville göra filmerna utifrån de böcker som skrivits. Det var svåra beslut att ta, men det var helt rätt och jag är glad över det. De filmserierna utvecklades ju sedan till något helt annat. Men jag är också van vid det där från teatern, att uppsättningar görs på olika sätt. Att Tom Hanks kallade Ove för Otto handlade inte bara om att namnet var svårt att säga på engelska. Det var för att särskilja sig tydligt från mig. Filmen byggde egentligen på det manus som låg till grund även för den svenska filmen men förankrat i en amerikansk verklighet. Där kändes det mer som en tolkning av en roll, precis som när man tolkar Hamlet eller något liknande.