– Våren 1990 sa jag upp mig från Kungliga Teatern. Det gav mig en karriär och ett liv. Så av ont kommer gott. Det låter kanske lite hurtigt, men det är faktiskt så. Rosy väntade vår yngste son Jacob då men hade inga invändningar. När familjeförsörjaren plötsligt sa upp sig bemötte hon det med: ”Ja! Okej.” Det har naturligtvis betytt jättemycket. Hur många andra fruar hade stöttat ett sådant beslut? Många hade väl undrat vad man skulle leva av. Men jag hade så fruktansvärt dåligt betalt på operan, rent skamligt.
Man måste våga ta steget. Vågar du inte, så dör du. Mitt eget mod kom nog ifrån mitt temperament. Det var en drift, helt enkelt. Jag orkade inte tänka på att gå där och dra benen efter mig och inte bli riktigt respekterad. Jag drog ju rätt mycket folk till operan och till folkparker. Att då inte få anständigt betalt kändes fel.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin Photography
