Karl Fredrik Gustafsson har ”fluff, fluff, fluffat” sig in i svenskarnas hjärtan och blivit en av Österlens starkast lysande stjärnor. Bakom framgångarna ligger ett hårt och målmedvetet slit, kryddat med en rejäl näve galenskap.
Smygfotograferar ni? Karl Fredrik Gustafsson snurrar runt 180 grader för att med ett vänligt leende vända sig mot de tre damer som står ett par meter bakom honom vid kaffevagnen på den kullerstensbelagda innergården. Han låter också förstå att han har noterat att ytterligare en kvinna vid ett kafébord i andra änden av gården har halat upp mobilkameran.
– Jag uppskattar om man frågar, fortsätter han, hela tiden med ett leende på läpparna, och ställer sig sedan i en uppenbart invand fotopose.
Rutinerat behåller han lugnet, trots att många blickar dras till honom och människor flockas i hans närhet. Han lyckas också tillrättavisa utan att för ett ögonblick bli otrevlig. Med glimten i ögat skapar han snabbt en hjärtlig stämning, när han börjar småprata med besökarna.
Han brister ut i ett högt skratt, när damgänget ber honom säga ”kamelskit” i stället för ”omelett” och tillägger sedan snabbt: ”Fluff, fluff, fluff”, hans numera välkända catch-phrase. Den ena kvinnan hälsar från sin kusin Barbro i Mölndal, varpå Karl Fredrik utbrister:
– Åh, vad trevligt! Barbro i Mölndal är underbar! Känner jag henne?
Det är en vanlig dag på Eklaholm på Österlen. Högsäsongen har ännu inte kommit i gång på allvar, men parkeringen är nästan full och ett myller av människor vandrar runt i butiken. Bokningssystemet som infördes akut under den hektiska sommaren 2020 är tillbaka i år. Inte förrän i september är det möjligt att komma till Eklaholm utan att först avisera sitt besök.
Karl Fredrik är inte längre bara en person, utan ett rikskänt varumärke, som pryder allt från vinflaskor till event.
Omkring en halv miljon tittare har under våren bänkat sig varje vecka framför TV4 för att följa den andra säsongen av ”Karl Fredrik på Österlen”. Både Karl Fredrik själv och hans sambo Petter Kjellén är välbekanta ansikten även bland dem som inte har sett programmet.
– Vi tycker att det är jättekul och härligt. Alla menar ju väl och vi får mycket kärlek. Det är en framgångssaga. Många har blivit inspirerade efter att ha sett programmet. Men visst blir det lite slitigt emellanåt också, säger Karl Fredrik, när han slår sig ner i orangeriet i den privata trädgården, och tillägger:
– Jag har svårt för mellanlägena. Men det är nog också det som har skapat framgångarna, att vi gör saker fullt ut, både utifrån vad vi brinner för och genom att vara mycket tillgängliga.
Trädgården ligger bara runt knuten från myllret i de publika delarna. Ändå infinner sig en behaglig stillhet och tystnad, som om allt det där som pågår bara några meter bort knappt existerar. Orangeriet skuggas av ett storslaget bigarråträd, som just denna dag står i full blom, med enskilda solstrålar som tränger ner genom lövverket.
Det är faktiskt bara fem år sedan som butiken Karl Fredrik på Eklaholm startades. Den då knappt 30-årige grundaren vann snabbt lokalbefolkningens hjärtan med sin sprudlande personlighet och var redan då en erfaren florist, trädgårdsmästare och butiksinnehavare.
Som 18-åring blev han delägare i en handelsträdgård utanför uppväxtorten Örebro. Så här i efterhand konstaterar han att den nog var lite före sin tid.
– Vi låg ute på landet, hade specialväxter och vågade också ta bra betalt för vissa saker. Jag hade ungefär samma smak och stil som i dag, men det är ändå 17 år sedan och det är ganska stor skillnad på nu och då. Trädgårdssverige och hela tänket kring inredning har ändrats mycket. Jag drog många lärdomar av den verksamheten.
Den 18-årige Karl Fredrik köpte också en sommarstuga vid sjön Lången utanför Örebro för att få utlopp för sin odlingskreativitet. Stugan hade varken el, värme eller rinnande vatten. Där fanns en gårdspump, utedass, vedspis och en lucka i köksgolvet för kylvaror.
– Jag kände att jag behövde ha tillgång till en trädgård. Mina föräldrar hade börjat tröttna på att jag experimenterade hemma hos dem. Jag såg det som en konstform, och det är klart att det kanske gick lite till överdrift, när jag började sätta dockhuvuden på pinnar och sådana saker.
Karl Fredrik sålde så småningom sin del i handels-
trädgården och fortsatte som anställd florist, anlitades som konsult på mässor och drev en egen firma. Han hann också med en vända till Oslo, där han jobbade i en butik med både hotellkungen Petter Stordalen och den verklige monarken bland kunderna.
– Det var en spännande tid, som verkligen har påverkat mig. Teamet var bra och vi hade en hög arbetsmoral och stolthet över det vi presterade. Vi gjorde också lite annorlunda saker och jobbade mycket i naturmaterial, som på den tiden inte var så stort i Sverige.
Som 22-åring blev Karl Fredrik headhuntad som butikschef för inredningsbutiken House of Örebro. Det gick så bra att han fick samma uppdrag för House of Västerås. I samma veva fick han sin morfars gård i gåva, eftersom han med sina talanger ansågs vara rätt man att ta hand om fastigheten.
Trädgårdsintresset ligger i generna. Morfars mamma kunde alla växters namn på latin och frösådde mycket själv, morfar jobbade på SJ men var också månskensbonde och farmor och farfar var självförsörjande på grönsaker.
Som liten hälsade Karl Fredrik ofta på sina farföräldrar och åt nyplockade sommarmorötter direkt ur grönsakslandet.
– Farmor älskade astrar. På den tiden var det lite tantvarning på det, men nu är de blommorna ganska trendiga.
För sju år sedan kom Karl Fredrik till Skåne för att läsa till landskapsarkitekt på SLU Alnarp. Även om han skulle komma att hoppa av utbildningen efter fem terminer ledde flytten till en livsavgörande händelse.
I Malmö fann han mannen som han sedan dess har delat livet med och nu också har förlovat sig med. Den tredje lördagen i september 2014 gick de på sin första dejt. Mindre än ett år senare köpte de Eklaholm och flyttade till Österlen.
När Petters syster tipsade om gården i Hagestad radby visste hon inte om att hennes bror redan hade sett att den var till salu och avfärdat den som ett alldeles för stort renoveringsprojekt. Den fick en chans till, och när Karl Fredrik fick se den såg han genast alla möjligheter.
– Boningshuset är från 1923, men själva gården har anor från 1600-talet. Det är ganska otroligt. Vi köpte den av en bonde som köpt den enbart för markens skull. Men ägaren före honom, Sven-Olle, kommer från en släkt som har bott här i 17 generationer, och han har sagt att han är glad över att vi har förvaltat gården och gjort något av den.
Det som ursprungligen var tänkt som ett helg- och sommarboende blev deras permanenta hem och även plats för Karl Fredriks nya verksamhet. Startkapitalet till butiken fick han genom att sälja sin sommarstuga och gården som han fått i gåva av sin morfar.
Under en tid drev han butiken parallellt med studierna på Alnarp, men till slut blev han tvungen att välja. Jobbet på Eklaholm tog hela dygnet i anspråk.
Varje natt stod han och vattnade, två morgnar i veckan for han på inköpsresor till Köpenhamn och på dagarna stod han i butiken, där han också packade upp och prismärkte varor, när han inte hade kunder att ta hand om. De sistnämnda har såklart alltid gått först.
När Alnarpsklassen var på en studieresa i Hamburg, kom Petter dit för att hämta upp Karl Fredrik för en fortsatt bilresa till Italien. Efter det fattade Karl Fredrik beslutet att sluta.
– Mina kurskamrater brukar säga att de minns att Petter hämtade mig i en bil och att jag sedan aldrig kom tillbaka. Att välja bort studierna var inte det enklaste beslutet, men i efterhand kan man konstatera att det var väldigt klokt.
Petter har alltid varit en viktig del av verksamheten, ursprungligen kanske mest bakom kulisserna men numera i en mer framträdande roll.
De tar mer eller mindre alla beslut gemensamt, berättar Karl Fredrik, som beskriver sig själv som den mer galne och pådrivande i duon och Petter som den mer sansade och realistiske.
– Vi är ett vinnande team. Jag och Petter har alltid resonerat oss fram: Är det värt det här? Vad vill du? Vad vill jag? Vad tror vi på? Hårt slit och många timmars arbete, kombinerat med en känsla för det man gör, gör att man lyckas.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin
