Som barn tog hon över storasysterns ridlektion, hade ponnyer i garaget, älskade att leka affär och putsade gärna skor mot betalning. Inte undra på att Lisen Bratt Fredricson blev både elitryttare och framgångsrik entreprenör i hästbranschen.
Grevlundagården sjuder av aktivitet. I sadelkammaren sorteras nyinkomna t-shirtar, i stallet tvättas hästar och på gårdsplanen förbereds en hästtransport, medan ryttare anländer från de omgivande stigarna.
Att delägaren Lisen Bratt Fredricson dyker upp mitt i verksamheten hör inte till vanligheterna, även om hon bor precis intill. Hon tillbringar merparten av sin tid på kontoret eller på resande fot. Så många passar på att hugga tag i henne för att reda ut frågetecken eller vidarebefordra information, samtidigt som hennes mobil med jämna mellanrum plingar till eller börjar ringa.
Maken Peder Fredricson passerar förbi tillsammans med sin far Ingvar. Det blir en kort pratstund innan det är dags att skynda vidare åt varsitt håll.
Det sjuåriga skimmelfärgade stoet Sienna sticker ut huvudet genom ett öppet stallfönster, stryker ömsint mulen mot Lisens kind och verkar uppskatta att bli ompysslad en stund.
Inne i bostadshuset sveper elvaårige mellansonen Hjalmar förbi på sin väg till fotbollsträningen och minstingen Bill, fyra år, anländer med handen full av harsyra och undrar snart var hans Lego har tagit vägen.
Lisen trivs i denna tillvaro där allt går in och ut ur varandra: yrkesliv och familjeliv, stora frågor och små glädjeämnen, komplicerade ställningstaganden och enkla vardagsbekymmer.
– När man jobbar som vi gör och är egenföretagare på landsbygden, jobbar man i princip hela tiden. Vi måste boka in fritiden och då vill vi umgås med barnen, säger hon.
Efter att under många år ha varit en av landets främsta hoppryttare valde Lisen för några år sedan att kliva av hästryggen och ta steget in i kulisserna bakom ridsporten, där hon är en framgångsrik entreprenör och företagare.
Barnen hade blivit större och kunde inte längre lika lätt följa med sina föräldrar världen runt till olika tävlingar. Någon behövde vara mer förankrad på en plats och med Peders karriär på stark uppgång föll lotten på Lisen.
Men det handlade inte om att ge upp något, utan snarare om att vinna något annat. Lisen ägnade redan mycket tid åt olika affärsprojekt vid sidan av ridningen och fick nu möjlighet att koncentrera sig fullt ut på dessa.
– Ända sedan jag var liten har jag varit företagsam. Jag sålde äpplen vid grinden eller putsade skor mot betalning och jag tyckte alltid att det var roligt att leka affär.
På Grevlundagården tränas ett 30-tal hopphästar, allt från yngre förmågor till Grand Prix-hästar, till att nå sin fulla potential. Vissa äger paret Fredricson själva, med ambitionen att sälja dem när tiden är mogen. Andra, däribland Sienna och gårdens mest kända häst H&M All In, ägs av privatpersoner eller olika konsortium.
– Vissa hästar kommer man närmare än andra, framför allt om man har haft dem sedan de var unga och om de har stor personlighet. Men hästar är inte som hundar, som är mycket mer personliga. En hund blir ju överlycklig när man kommer hem och vill följa med överallt. Generellt är hästar inte så. Och man säljer inte sin hund, säger Lisen precis när stallhunden Sara rusar in i köket med ivrigt viftande svans.
Lisen böjer sig ner och klappar sin keliga Jack Russell på magen:
– Nej, vi ska inte sälja dig, Sara.
Lisen har beskrivits lite som en rebell inom ridsporten, en person som inte drar sig för att sticka ut. Hon tycks drivas av lika delar mod och självförtroende och utstrålar en självklar pondus.
När hennes storasyster skulle börja i ridskolan följde femåriga Lisen med, och när systern plötsligt låste sig och vägrade kliva upp på hästen tog Lisen som kaxigt småsyskon över.
Där och då föddes en livslång passion och snart byggdes garaget intill barndomshemmet i Stockholm om till ett stall för två ponnyer.
– Det var väldigt enkelt, väldigt ”Pippi Långstrump”.
Ridningen blev en viktig del av uppväxten, men att den också kunde bli ett yrke föll inte Lisen in, trots många tävlingsframgångar. Hon satsade istället på sin andra passion, måleriet, och påbörjade en konstutbildning.
Men allt förändrades när hon som 19-åring träffade Peder, som kom från en familj där hästar och ridning var det finaste man kunde ägna sig åt. Lisen förstod att det var möjligt att satsa. Några få år senare tävlade hon i OS i Sydney med hästen Casanova, som hon själv hade tränat upp.
Året därpå finansierade försäljningen av samma häst köpet av Grevlundagården. Det 500 kvadratmeter stora bostadshuset har anor från 1700-talet och var ursprungligen en tvåfamiljsbostad. Byggnaden är en egensinnig blandning av Skånelänga och herrgård utan att vara varken det ena eller det andra.
Gården ligger högt uppe på en kulle med vidsträckt utsikt över de omgivande fruktodlingarna och det kuperade landskapet med Hanöbukten i fjärran. Det är inte svårt att förstå vad paret Fredricson en gång föll för, när flyttlasset gick från Flen i Sörmland till Österlen.
– Om man jobbar med hästar är det Skåne som gäller och vi letade först på den västra sidan. Vi kände inte till Österlen, för man har ju aldrig bara vägarna förbi, men det är idealiskt för oss. Här jobbar vi och bor på samma plats och har bara en timme till Köpenhamn. Det är ett bra ställe att träna hästarna på. Sedan är det härligt med närheten till havet och naturen. Österlen erbjuder så många möjligheter, och alla som bor här är glada över att man satsar här.
Medan verkliga hästar omger huset, pryds insidan av konstverk med hästmotiv, allt från stora oljemålningar till en karusellhäst som frånkopplad från sin åkattraktion blir en vacker skulptur i hallen.
Konst är ett stort gemensamt intresse för Lisen och Peder. Båda tycker om att både njuta av andras alster och att skapa själva, men nu för tiden ligger tyngdpunkten på det förstnämnda. Det egna måleriet får nog istället bli en givande hobby på ålderns höst, resonerar Lisen.
Comebacken till ridsporten kan däremot komma betydligt tidigare än så. Sedan Lisen slutade rida aktivt har hon fått frågan gång på gång när hon ska börja igen. Och visst vill hon det, men det är inte helt lätt. Hon har så mycket annat på gång att hon har svårt att hinna med.
Utöver att hålla i tyglarna på Grevlundagården driver Lisen webbhandeln Get the Gallop med livsstils- och ridsportartiklar, hästauktionsfirman Sweden Select Horse Sale, nyhetssajten Ride News och tävlingen Elmia Scandinavian Horse Show.
– Det passar mig bra att få vara min egen chef. Min inre drivkraft, det som får mig att vilja gå upp och jobba på en måndag, är att jag är genuint intresserad av processen att få fram bra hästar, att varje dag få se att här finns ett litet embryo till någonting bra och att få jobba med helheten.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin Photography
