Händerna har alltid varit en viktig del av Jimmy Johanssons yrkesliv, oavsett om de har hållit i en kamera eller knådat en deg. Som frilansfotograf hade han egentligen inte alls tänkt sig att bli bagare, än mindre att driva två bagerier med flera anställda.
Men det som började som en nödlösning under pandemin, i en lokal vägg i vägg med bostaden i Örnahusen, har blivit en fullfjädrad affärsrörelse.
– Det har skapat nya utmaningar: Hur leder man folk och hur får man folk att trivas på jobbet? Det är många frågor som dyker upp. Jag har ju alltid jobbat själv tidigare. Nu är jag någons chef, säger Jimmy och medger att det inte är helt lätt att vänja sig vid den nya rollen.
Ett viktigt steg togs när Gamla Bageriet även slog upp portarna i Borrby strax före påsk i år. Verksamheten är inhyst i den forna järnvägsstationen, som under många år också var en kiosk, och Jimmys hoppas att bageriet åter ska göra platsen till en samlingspunkt i byn.
Ambitionen är på god väg att realiseras. Borrbyborna har tagit bageriet till sitt hjärta och inom kort blir det också ett coworking-utrymme i lokalerna. En föräldragrupp har redan dragit i gång.
– Det var en mamma här i Borrby som tyckte att det var ensamt att vara föräldraledig, så hon lade ut på Instagram att föräldrar kunde komma hit och umgås. Redan första gången kom det jättemånga. De hade kört från Höör, Skivarp och Ystad, säger Jimmy.
I Borrbybageriet bakas inte bara bröd till det egna kaféet. Härifrån görs även leveranser till Icabutiker på Österlen och Michelinkocken Daniel Berlins destination Vyn utanför Brantevik.
Bageriet i Örnahusen finns fortfarande kvar, men i Borrby går det att erbjuda så mycket mer, såsom mindre luncher och gott om plats för sittande gäster.
Byggnaden ägs av Christoffer Yngve, som driver intilliggande Ica Klockareboden. Det var också han som föreslog att Gamla Bageriet skulle ta lokalerna i besittning. Inredning och interiör har Jimmy fått råda över själv, med god hjälp av lokala krafter.
En nyckelperson i sammanhanget har varit arkitekten Åsa Dyberg. Hon har deltagit i utformningen av hela bageriet, däribland den delvis öppna planlösningen på våning två. Där ser kafégästerna bjälkarna i taket samtidigt som de får direktkontakt med myllret på entréplan. Det skapar rymd, i stället för att kännas slutet och isolerat.
Hjärtat i verksamheten är den stora bakugnen, som står fullt synlig på nedre plan för alla som kliver in på bageriet. Ett litet fönster ut mot den del av lokalen där ugnen egentligen är skymd gör att den kan beskådas även därifrån.
– Det viktigaste för mig har varit att oavsett hur lokalen disponeras ska ugnen vara i fokus. Du ska känna kopplingen mellan produktion och verksamhet, säger Jimmy.
Han bär sitt engagemang utanpå kroppen och det märks att han har hittat sin plats på jorden. För tre år sedan, när detta magasin träffade Jimmy förra gången, hävdade han att han fortfarande kände sig som en fotograf innerst inne. Är det fortfarande så?
– Vad är man? Jag är bagare när jag är här. Men jag tar till exempel fortfarande bilder till Daniel Berlin, så jag är fotograf när jag är där. Jag är pappa när jag är hemma och kompis när jag är med vännerna. Ibland fixar jag med lönerna och då är jag administratör, säger han eftertänksamt och tillägger:
– Vissa vill kanske vara en sak hela tiden, men för mig passar det här väldigt bra. Jag gillar att ha många bollar i luften, annars blir jag rastlös.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin
