Att kliva in på Backagården är som att gå på upptäcktsfärd genom svala, dunkla och stenbelagda salar, där varje rum bjuder på nya överraskningar, tills vandringen slutligen mynnar ut i det enorma växthuset, där solljuset flödar in.
Vinrankor omsluter besökarna, eukalyptus- och fikonträd sträcker sig mot taket och stilla musik blandas med fågelkvittret från trädgården. Många har beskrivit det som Medelhavet på Österlen. Inte undra på att verksamheten har varit ett populärt besöksmål i tre decennier.
När grundarna Gunnel Broman och Kai Svensson, som är mor och son, bestämde sig för att släppa taget om sitt livsverk var det därför viktigt att det hamnade i rätt händer. De fann vad de letade efter i familjen Popotnik, som förra året tog över både gård och verksamhet.
Formellt var det föräldrarna Robert och Kjersti som skrev under köpekontraktet, men i praktiken är det den 20-årige sonen Maximilian som håller i trådarna.
Det var nämligen han och brodern Alexander som ursprungligen imponerade på Kai, när de redan i 15-årsåldern på egen hand dag efter dag tog sig hela vägen från sitt dåvarande hem i Skurup för att sommarjobba i kaféet.
Visst, pappa Robert är synnerligen aktiv i allt som händer och sprudlar av energi och idéer, men han är också medveten om att det inte är han som har sista ordet.
– Maximilian är chefen och har koll på läget, men jag är pappa, så det har tagit lite tid att anpassa sig till att det är han som bestämmer över mig nu. Det är bara att gilla läget, säger han skrattande och berättar att yngste sonen Alexander har huvudansvaret för kaféet.
Att Robert trivs råder det inga tvivel om. Nästan hela tiden har han ett brett leende på läpparna.
– Det är en förmån att få jobba med sin familj. Om vi hade bott kvar i Skurup hade sönerna varit iväg på annat håll nu.
Inför årets säsong har familjen Popotnik, som även består av lillasyster Anna och den äldre halvsystern Alicia, satsat på ett nytt kök och även fått serveringstillstånd. Därmed kan kaféet kompletteras med restaurangverksamhet.
– Vi lägger det på bistronivå med rätter som cannelloni, lax och köttgrytor. Det blir enkelt och gott med mycket kärlek, säger Robert, som framhåller att hans slovenska påbrå kommer att få visst genomslag i det kulinariska utbudet.
Backagården har även tidigare år haft konsertverksamhet på sommaren, Jan Lundgren har exempelvis varit en återkommande gäst, men i år blir det betydligt fler musikaliska gästspel, varvat med ståuppkomik.
Det är inte vilka som helst som äntrar scenen under druvorna. Vad sägs om Thomas di Leva, Py Bäckman, Jack Vreeswijk, Magnus Betnér och Anders ”Ankan” Johansson, bara för att nämna några?
Robert är själv deltidsartist och utgör ena halvan av duon Rockis & Poppis. Han tar därför tillfället i akt att spela förband till samtliga artister. För ändamålet har han komponerat en särskild sång om Backagården, som han gärna bjuder på några strofer ur:
”På Backagården står livet i blom, en ros bland Österlens gårdar. I närhet av Ales stenar finns en plats för min själ. Här på Backagården vi hittat vårt hem, i lä bortom Hammars backar. Vår kärlek har slagit rot i åsens sandiga jord…”
Maximilian medger att han nästan får en tår i ögonen; fadern har slagit an precis rätt ton.
– Han har verkligen satt ord på det man känner.
För Maximilian är det också en särskild känsla att ha gått från sommarjobbare utan inflytande till att kunna forma verksamheten efter eget huvud.
– Det är fantastiskt att veta att vi har möjligheten att utveckla Backagården, att vi kan göra vad vi vill och känner för. Om vi får en idé kan vi se till att den blir förverkligad. Vi tar det steg för steg.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin
