– De flesta av oss har ju fler än ett namn och jag heter både Jan och Richard. Fram tills att jag var 13 år hade mina föräldrar bestämt att jag skulle kallas Jan och jag hatade det namnet. Jag ville inte vara nån Janne. Men vid ett tillfälle när vi hade flyttat skulle hela familjen besöka den nya skolan. Rektorn hälsade välkommen och sedan skulle vi presentera oss. Lars, sade min lillebror artigt. Ann-Marie, fortsatte min syster. Richard, sade jag. Ingen sade någonting. Alla var helt tysta. Mina föräldrar tog det så himla bra. Det tog en vecka och sedan hade de vant sig. De visade en väldig respekt. Det var fantastiskt.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin
