– Jag bodde i New Orleans i en månad 1967. Vi var några svenska killar som spelade ihop som åkte dit. Då fick vi höra många av de där gamla musikerna som hade skapat New Orleans-jazzen. De levde ju fortfarande på den tiden. Även om de var gamla och skruttiga hade de en enorm känslighet för det de gjorde. Det kunde vara falskt ibland, men det hade ingen betydelse. Kraften var det viktiga. Vi fick särskilt tillstånd att gå på de här klubbarna. Vi kände några svarta musiker som gick i god för oss. De gamla gubbarna tyckte det var kul med oss unga grabbar. Mig kallade de för ”Angel Hair”. Jag hade ljust, långt hår på den tiden. ”Hello, Angel Hair”, ropade de.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin Photography
