– Det var inget kommersiellt tänkande bakom och inte världens bästa tajming heller, för när den kom ut var det ju bråk i Svenska Akademien, även om det egentligen inte hade med Edfeldt att göra. Jag fastnade för hans texter för länge sedan och gjorde en grej som hette ”Ensamhetens hav”, som blev filmmusik till ”Underbara älskade”. Tanken slog mig att jag borde ta mig an fler av hans texter och köpte ett samlingsverk. Det kom musik direkt. Det var någonting med hans sätt att uttrycka sig på som jag kände mig hemma i. Det går inte att förklara riktigt. Vissa saker träffar bara rätt. Stämningsläget som han befinner sig i, det lite inåtvända och främlingskapet i samtiden, kan jag känna igen mig i. Jag ringde till honom 1996, när jag gjorde den första låten, och fick tag i denne gamle man, som trots sin ålder inte visste vem jag var (skratt). Jag räknade upp vad jag hade gjort förut och det blev tyst i telefonen. Då tänkte jag att han kommer att säga nej, och jag ville ju så gärna ha hans godkännande, men så sa han bara: ”Ja, det kommer att bli bra”. Tyvärr dog han bara några månader efteråt. Jag skickade ett kassettband, men jag vet inte om han lyssnade på det. Jag bjöd också in honom till en konsert, men hans fru förklarade att han inte orkade komma. Jag tycker att jag har varit hänsynsfull mot Edfeldt och anser inte att hans texter kvävs av musiken.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin Photography
