– Jag är mer en inspiratör än en chef. Jag vill helst bara vara en härlig ledare. Förr kunde jag vara överjävlig. Man gör ju ofta så som man själv har blivit upplärd. Jargongen i många restaurangkök är att man alltid försöker hitta något att ge en känga för. Om det inte går att säga något om maten, kan man kommentera hur någon är klädd. Det är en form av vuxenmobbning. Men så kommer man på sig själv med att det inte är så roligt att stå i köket med tre rädda kockar som har ont i magen. Då blir det varken någon god mat eller bra stämning. Det känns heller inte så bra att behöva säga förlåt varenda kväll innan man går hem. Därför tycker jag att det är viktigt att behandla mina kockar som jag själv vill bli behandlad. Självklart ger jag konstruktiv kritik när det har blivit fel, men kanske inte ”mitt i matchen”, utan vid ett senare tillfälle. Jag är noggrann med att mina medarbetare inte jobbar för mycket, och om de skulle göra det frågar jag alltid varför. Nu i sommar har de bara kunnat ha två veckor semester, så jag är mån om att de tar ut sin ledighet under hösten i stället. Annars kommer de att bli bottentrötta och oinspirerade.
TEXT: Johan Bentzel | FOTO: Rebecca Wallin Photography
